Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.  Related Paintings of georg engelhardt schroder :. | Presentation of Jesus in the Temple | The sun in the park | Pastoralt landskap med kor | Apples | a lady |
Related Artists:
ARCIMBOLDO, Giuseppe
Italian Mannerist Painter, ca.1530-1593 Italian painter, draughtsman and tapestry designer, active also in Austria and Bohemia. He came from a distinguished Milanese family that included a number of archbishops of the city; his father was the painter Biagio Arcimboldo. Giuseppe is first documented in 1549, working with his father for Milan Cathedral; he received payments until 1558 for supplying paintings, designs for an altar baldacchino and stained-glass windows for the cathedral: the Story of Lot and the Life of St Catherine in the south transept windows are usually attributed to him. He collaborated with Giuseppe Meda in designing the gonfalone of St Ambrose in Milan, probably sometime soon after 1558. In 1556 he received a commission to paint the south wall and vault of the south transept of Monza Cathedral, also in Lombardy, a work that must have been completed by 1562. Portions of a fresco of the Tree of Jesse on the south wall there can be attributed to him. In 1558 he was paid for designing tapestries for Como Cathedral (in situ). On the basis of stylistic comparison with the windows in Milan and the frescoes in Monza, the design of a tapestry representing St John the Baptist Preaching and Baptizing (Monza, Mus. Duomo) can be attributed to Arcimboldo. The Archbishop of Milan, Carlo Borromeo, probably paid for this tapestry.
Johann Niklaus Grooth
Germany (1723 -1797 ) - Painter
Jean-Baptiste Francois Desoria
Jean-Baptiste François Desoria (1758-1832). Both once enjoyed considerable renown among the elite of the Paris Enlightenment; today their names are barely known. Jean-Baptiste François Desoria (1758-1832), born in Paris, was, with the exception of some portraiture, primarily a history painter in the Neo-Classical style of his slightly older contemporary, Jacques-Louis David. Constance Pipelet, born in Nantes in 1767, was a surgeon's wife (later divorced) turned writer and librettist; she was noted primarily for her opera Sapho and her Epître aux femmes ( Epistle to the Women). Like her French predecessor of some four centuries earlier, Christine de Pizan, Constance Pipelet celebrated in writing the intellectual achievements of women.